Vår historia
På
Det började med noshörningar i Kenya
Qulindas historia började långt från Linköping – på den kenyanska savannen.
I början av 2010-talet arbetade forskare vid Linköpings universitet med positionering och spårning av djur. Samtidigt sökte den amerikanska tankesmedjan Stimson Center nya tekniska sätt att stärka säkerheten kring vilda djur i Östafrika.
Kenya Wildlife Service pekade ut Ngulia Rhino Sanctuary som en lämplig plats för att testa idéerna. Fredrik Gustafsson, professor i sensorinformatik vid Linköpings universitet, kopplades in och i januari 2014 gjordes den första gemensamma resan till reservatet.
Frågan de försökte besvara var enkel att ställa, men betydligt svårare att lösa:
Hur kan teknik hjälpa människor att skydda noshörningar från tjuvskytte?
Det blev början på en utvecklingsresa som fortfarande pågår.
Först människorna. Sedan tekniken.
Den första lösningen var faktiskt varken en avancerad kamera eller en GPS-tagg.
Parkvakterna behövde först ett bättre sätt att samla in och dela information från sina patruller. Därför utvecklades en mobil lösning där de kunde registrera patruller, djurobservationer och incidenter tillsammans med tid och position.
Informationen samlades i en webbvy som gav arbetsledarna en bättre lägesbild över vad som hände i reservatet. Det skapade i sin tur grunden för att börja koppla på fler typer av teknik – positionering, kameror, taggar och andra sensorer.
Det arbetssättet har följt med oss sedan dess:
Börja med problemet. Förstå användaren. Och använd tekniken för att lösa rätt sak.
Savannen blev ett ganska bra testlaboratorium
Att utveckla teknik på ett universitet är en sak. Att få den att fungera ute på savannen är något helt annat.
Stora avstånd, begränsad uppkoppling, brist på ström och utrustning som måste fungera under krävande förhållanden gjorde de afrikanska reservaten till en tuff testmiljö.
Och kanske just därför en väldigt bra sådan.
Det som inte fungerade ute i fält fick tas tillbaka, utvecklas vidare och testas igen. Parkvakternas erfarenheter blev en viktig del av utvecklingen.
Parallellt fungerade Kolmårdens djurpark som en närmare testmiljö där nya metoder kunde utvecklas tillsammans med djur, biologer och forskare.
Med tiden gick lösningarna från experiment till faktisk användning. Under 2018 användes systemet i Ngulia av 47 parkvakter och 11 arbetsledare, och Kenya Wildlife Service valde senare att introducera det även vid Mount Kenya Game Reserve.
2019
Ett möte i Hannover
Några år senare tog historien en ny riktning.
På lantbruksmässan Agritechnica i Hannover 2019 träffades Fredrik Gustafsson och Matilda von Rosen.
De började snabbt spåna på olika affärsidéer och upptäckte att deras erfarenheter kompletterade varandra väl.
Fredrik hade forskningen, tekniken och många års erfarenhet av system för djurövervakning. Matilda hade bakgrund inom företagande, affärsutveckling och lantbruk.
En tanke började växa fram:
Kunde tekniken och erfarenheterna från arbetet i Afrika också användas för att lösa problem för djurägare närmare hemmaplan?
Svaret verkade vara ja.
2021
Qulinda tar form på riktigt
Efter Hannover följde en period av idéarbete, utveckling och ansökningar om finansiering.
När finansiering beviljades kunde verksamheten starta på allvar. Under 2021 började delar av det arbete som tidigare utvecklats inom universitetsprojekt föras över till bolaget och vidareutvecklas i kommersiell form.
Det är den tidpunkt vi ser som den verkliga starten för verksamheten.
Bolaget hette då Ngulia AB, efter reservatet i Kenya där en viktig del av historien hade börjat.
När verksamheten senare breddades och tekniken började användas för fler typer av djur och behov bytte bolaget namn till Qulinda AB.
Vi ville behålla kopplingen till Kenya och fastnade för Qulinda – swahili för ”att skydda”.
Det kändes rätt då. Det gör det fortfarande.
2022
Från noshörningar till kor i Tinnerö
Ett av våra första tydliga användningsområden i Sverige blev Tinnerö eklandskap utanför Linköping.
Här samsas människor med betande nötkreatur i ett välbesökt naturreservat. Efter flera incidenter med stångningar ville Linköpings kommun göra det enklare för besökare att veta var djuren befann sig innan de gav sig ut i området.
Vi utvecklade en Live View där besökare kunde se vilka hagar som hade djur och följa deras positioner. Samtidigt kunde tekniken hjälpa djurhållarna att hitta djuren och underlätta tillsynen.
På kommunens karta visades hagar utan djur i grönt och hagar med djur i rött, tillsammans med djurens positioner.
Det blev ett konkret exempel på hur erfarenheter från arbetet med vilda djur i Afrika kunde användas för att lösa ett helt annat problem i svensk djurhållning.
Samma tekniska grund. Ett nytt behov.
Forskningen fortsätter att driva oss framåt
Kopplingen till forskning har funnits med sedan starten.
Genom åren har studenter och forskare arbetat med allt från GPS-positionering, kameror och AI till ljuddetektion, rörelsesensorer och analys av djurs beteenden. Från 2015 och fram till nu har 37 examensarbeten med totalt 58 studenter inom det forskningsområde som vuxit fram kring djur, sensorik och wildlife security genomförts.
Idag finns också forskningssamarbeten mellan Qulinda, Linköpings universitet och University of Johannesburg kring nya AI-metoder för analys och igenkänning av afrikanska och svenska vilda djur.
För oss handlar forskning inte om teknik för teknikens skull.
Det intressanta börjar när den går att använda i verkligheten.
Och historien i Afrika fortsätter
När Qulinda började utvecklas i Sverige lämnade vi inte Afrika bakom oss.
Från 2023 har forskningen och teknikutvecklingen återigen kopplats till reservat i Kenya, Sydafrika och Namibia, tillsammans med bland andra Linköpings universitet, Qulinda och den ideella organisationen Smart Savannahs.
På så sätt fortsätter erfarenheter att röra sig åt båda håll.
Problem och lärdomar från afrikanska reservat kan leda till bättre teknik för svenska användare. Lösningar som utvecklas här kan i sin tur användas och testas i några av världens mest krävande miljöer.
Det är en cirkel som vi gärna vill fortsätta.